Efter avklarat jobb begav jag mig igår kväll till ett litet ölhak (där lokala bayerska gubbarna hänger) och beställde mig en Weissbier. Först fick jag avstyra bartenderns gnäll över EU, sen dök det upp en pratglad prick i 70årsåldern som förklarade i detalj för oss hur det där med sommartid fungerar.

Fast till skillnad från vanligt svammel strödde han in detaljer som antydde att det fanns mer bakom, t.ex. exakta tidpunkten för sommarsolståndet eller hur många minuter eller längdgrader Garching ligger efter den “verkliga” tiden enligt solens lopp.

Så jag nämnde att jag är astronom och var där pga ESO – då sken han upp och jag var fast för kvällen. Efter tiraden om alla planeternas massor, densiteter och avstånd (som han kunde till fyra decimaler) fick jag höra hans koppling till astronomi; han var nämligen chef för lokala bankkontoret under ESOs början, hanterade deras pengar och blev kompis med cheferna och professorerna, bl.a. nämnde han P-O Lindblad med goda minnen.

Vid den tiden var jag redan “per Du” med Hubert och vi förde samtalet vidare till geologi/paleontologi, hans andra käpphäst. Jag råkar läsa Alvarez’ klassiska bok om KT-gränsen just nu och kunde bidra till samtalet, när jag fick in ett ord alltså. Att han var framgångsrik tyngdlyftare under tidigt 60-tal kunde jag dock inte konkurrera med.

När vi sen kom in på ekonomiska politiken i Europa blev vi nästan lite osams, så jag tackade för mig och kom till sängs tidigt efter en lång dag med möten och ett roligt slut.