Vaknar half fem. Pigg. Dessutom har hjärnan börjat spökskriva i halvsömnen ändå. Det är deadlinedags och några dokument ska bli klara på jobbet. Dusch, frukost i lugn och ro, fösta kopparna kaffe. Ut ur dörren - tjälet har släppt och det finns lukter igen i skogen där vi bor! Innan kl. sex är trafiken visst bättre än vanligt - inte dumt! Först på jobbet, trodde jag. En kollega reser sig ur soffan och undrar vad tusan jag gör där så dags. Ska hen säga! Sätta på kaffe, skriva frenetiskt. Lunchhungrig kl 9, det blir bara en banan. Mer kaffe. Korridoren fylls med mer o mer aktivtet. Jag med mer kaffe, och äntligen lunch så småningom. Diskutera neuronala nät och AlphaGos vinst vid lunchbordet, utan att egentligen ha någon som helst koll på machine learning, eller spelet Go. Tillbaka till skrivbordet och slåss med Word, så gott som för första gången någonsinn är jag tvungen till detta. Mer Kaffe? Ja visst! Klockan fyra får det vara nog, det klarnar upp och ser ljuvligt ut ute. Jag åker hem, tar på mig tajta byxorna och springer en vända till urskogen. Skriva en timme till. Kaffet byts mot folköl. Matlagningsdags, det blir en stor lasagne som till fyra femtedelar blir lunchlådor. Musik på hög volym och chatta med kollegor om Cornetto-trilogin. Det blir nog ingen sen kväll.
Intensiva dagar kan vara roliga och stimulerande, men visst är jag tacksam att de är rätt sällsynta ändå.